måndag 29 september 2008

Te och EU - revisited

I ett försök att öka medvetandet kring EUs importbestämmelser för te (se inlägg i maj) mailade jag flera svenska EU-parlamentariker. Jag fick två trevliga svar; ett från Carl Schlyter (mp), och ett från Jens Holm (v). Jag publicerar dem här med deras godkännande.

Carl Schlyter:

Jag är själv passionerad te-drickare och har uppenbarligen illegaltsmugglat in te i okunskap om reglerna, tog bara för givet att det var samma gräns som för kaffe....

Du har redan nått det första steget att påverka genom att jag nu kommer ställa en fråga till kommissionen om varför te behandlas så hårt, med bakgrund av min kamp för sänkta kvoter på alkohol inom EU där reglerna är allftör generösa istället.

Ditt nästa steg kan vara att skriva ett liknande brev till EU-kommissionen. Det tredje är att be regeringen driva frågan inom EU.

Jens Holm:

Tack för ditt mail, och jag förstår din frustration då jag själv är stor te-drickare.

EU är en tullunion vilket innebär att frågor om tullar och regler kring privatimport bestäms på EU-nivå. Dock är detta inget EU-parlamentet kan säga till om, utan det är medlemsländernas regeringar som bestämmer, efter att kommissionen kommit med förslag om nya/ändrade regler. Kommissionen är ett tjänstemannaorgan som har stor makt inom unionen, men som inte är så lätt att påverka utifrån. Det är ett av EUs demokratiproblem...

Jag skulle emellertid rekommendera dig att ta kontakt med kommissionens kontor i Sverige och höra om det finns någon diskussion om förändrade regler kring införsel av te till EU. Du kan även kontakta kommerskollegium som är regeringens myndighet för handelspolitik, och höra om dem har arbetat något specifikt med den här frågan.

Lycka till, och håll oss gärna underrättade om du når framsteg.

Carl Schlyter skickade mycket riktigt en fråga till EU-kommissionen för att höra varför te särbehandlas, och var sedan vänlig nog att vidarebefodra det informativa svaret till mig. Rödmarkeringarna är mina egna.

Svar från kommissionen

I gemenskapens gällande bestämmelser görs det skillnad mellan de omständigheter under vilka varor införs till gemenskapens territorium, samt mellan tull, mervärdesskatt och punktskatt. Vid flytt från tredjeland befrias personlig egendom på vissa villkor från tull och mervärdesskatt. Särskilt gäller att varorna ska ha använts på den tidigare ordinarie bostadsorten och vara avsedda att användas på den nya ordinarie bostadsorten. Befrielsen gäller inte varor som är avsedda att användas vid utövandet av affärsverksamhet eller yrkesverksamhet. Befrielsen gäller heller inte vissa särskilda varor, såsom tobak eller tobaksprodukter och alkoholprodukter. Te däremot har ingen sådan särskild status och omfattas därför av befrielsen på samma villkor som andra produkter. Punktskatt på te omfattas av andra regler. Te hör inte till de produkter på vilka en harmoniserad punktskatt tillämpas. Gemenskapslagstiftningen hindrar dock inte medlemsstaterna från att uppbära punktskatt på te och föreskriver heller inte några särskilda mängdgränser på detta område i samband med flytt från tredjeland. Medlemsstater som uppbär punktskatt på te får därför i princip tillämpa sina nationella regler.

När det gäller resande från tredjeländer är situationen en annan. Här är principen att varor som ingår i det personliga bagaget befrias från mervärdesskatt, punktskatt och tull upp till ett visst penningbelopp som tillämpas på de sammanräknade varorna i det personliga bagaget (för närvarande 175 euro). Vissa varor omfattas däremot i stället av kvantitativa begränsningar . Detta gäller först och främst alkohol- och tobaksprodukter. I fråga om mervärdesskatt och punktskatt tillämpas däremot kvantitativa begränsningar även på parfym, kaffe och te. För te är den kvantitativa begränsningen 100 g. Utvidgningen av bestämmelserna till att gälla de tre sistnämnda kategorierna, ett beslut som antogs 1969, var en följd av att en betydande andel av medlemsstaterna vid den tiden uppbar punktskatt på dessa varor. Idag återspeglar systemet dock inte längre det verkliga beskattningsmönstret för punktskattepliktiga varor i en stor majoritet av medlemsstaterna. Därför föreslog kommissionen den 22 februari 2006 att de kvantitativa begränsningar som tillämpas på dessa tre produktkategorier ska avskaffas [1]. Rådet antog förslaget den 20 december 2007 [2]. Som en följd av detta kommer te att behandlas som vilken annan produkt som helst och sålunda att omfattas enbart av det högsta värde som tillämpas på de sammanräknade varorna i det personliga bagaget (värdet har höjts till 300 euro och, när det gäller flyg- och sjöresenärer, till 430 euro). Det nya systemet kommer dock att träda i kraft först den 1 december 2008.

[1] Förslag till rådets direktiv om befrielse från mervärdesskatt och punktskatt på varor som införs av resande från tredjeländer, KOM (2006) 76 slutlig.
[2] Rådets direktiv 2007/74/EG av den 20 december 2007 om undantag från mervärdesskatt och punktskatt på varor som införs av resande från tredjeländer, EUT L 346, 29.12.2007.

Glädjande nog verkar det alltså som att någon redan insåg orimligheten i de rådande importbestämmelserna för te, och gjorde något åt saken. Från och med december kan vi alla ta in te för upp till 3000 kr utan att behöva smuggla.

torsdag 25 september 2008

Temagi i Prag

Jag fick för flera månader sedan en fråga om jag kände till några bra tehus i Prag. Jag var tyvärr tvungen att svara nej; jag hade aldrig varit i Prag. Jag kände knappt ens till att det fanns en tjeckisk tekultur. Nu har jag varit i Prag och konstaterat att ryktet var sant.


Innan Sovjet föll var det inte lätt att få in bra te till Tjeckien. Det är lätt att gissa att Partiet helst gynnade de inhemska producenterna i Georgien och övriga östra Sovjet. Avskräcker billigt sovjetiskt te folk från te, eller sporrar det dem att längta efter bättre? I Prags fall verkar det ha varit det senare. Utvecklingen sedan revolutionen 1989 har stora likheter med de steg Sverige har börjat ta från kaffemonopol till en efterfrågan på valmöjligheter och kvalité. Men Tjeckien har kommit längre.


I Kanada och USA fick man verkligen leta efter tehus; helst på internet innan man gav sig ut. I många fall blev man besviken. I Prag springer man ofta på tehusen; även om det lönar sig att göra lite research. Jag gjorde båda varianterna. På min väg upp mot slottet (ja, vad som visade sig vara slottet; jag var egentligen bara nyfiken på de gotiska tornen), förbi Karlsbron, gick jag in på ett tehus med ett stort kinesiskt tecken på skylten. Det kändes som en garanti för att jag inte bara skulle få välja mellan svarta frukostblandningar. Menyn var okej, men inte förstklassig. De vanligaste sorterna av en viss genre (Ti Guan Yin, Pai Mu Dan ect) samt en större mängd smaksatta svarta teer. Det roligaste var kanske tedrinkarna som bestod av olika blandningar av te, likör och mjölk. Det hade kanske varit ett bättre val, men jag valde att slå på stort och beställa en kanna Gyokuro (98 CZK, ca 40 SEK). Tehuset bestod av ett enda rum med mysig interiör, lite bakverk att beställa till om man så önskade, samt te och acessoarer till försäljning.


Tyvärr överskattade jag tehusets förmåga att brygga Gyokuro. Jag fick en bitter, oinspirerad och inte alls tillräckligt gräsig bryggd. Det räckte till två koppar; den andra bättre än den första, men jag misstänker att mina smaklökar var saturerade med beska vid det laget.


Det andra tehuset hade jag kollat upp på internet innan; U zlatého kohouta hette det och låg på Michaelská #3 i Gamla Stan. Det första jag fick höra när jag gick innanför dörren var svenska röster, och vilka satt där denna måndag om inte en grupp vänner och bekantar från Stockholm? Jag är fortfarande inte helt övertygad om att jag inte drömde, för de var tvungna att gå strax därefter och jag bad om en meny omgiven av en lätt overklighetskänsla.


Det här var ett mycket ambitiöst tehus med en meny som mest påminde om utbudet på In the Mood for Tea. Lokalen var gammal och mysig, med soffor och fåtöljer, tegelväggar och en öppen spis (som inte eldades denna dag). De hade ca 10 olika oolonger från Kina, Taiwan och Thailand samt en angivelse på hur många bryggningar man kunde förväntas få ut av teet. Bland de svarta teerna fanns bl.a. toppkvalitéer av Yunnan, Keemun, Darjeeling och Panyang Congou. Jag valde ett DanCong (98 CZK) som jag inte minns det exakta namnet på, men som enligt uppgift skulle räcka til 3 bryggningar. Med tanke på att teskålen och kannan kanske rymde 3 dl så var det ingen dålig mängd te som jag avnjöt. Temakaren hällde elegant upp teet vid bordet varje gång jag lämnade in kannan för att få nytt vatten, och det var utmärkt bryggt varje gång. Det var ett mycket gott DanCong med lång eftersmak av blommor och litchi.


TeBloggen ger sina högsta rekommendationer till U zlatého kohouta.

Holy Mountain Teas guide till tehus i Prag

söndag 7 september 2008

Terecension - Tai Tung "Si Cha"

Tai Tung Si Cha är ett rullat, mörkt oolong som jag beställde från Hou De. Mörka oolonger, som Bai Hao och Wuyi-teerna, brukar oftast vara orullade, och därför lockade möjligheten att få testa något annorlunda. Taiwaneserna är dessutom inte kända för att göra något annat mörkt oolong än Bai Hao.

Eftersom rullning kapslar in och skyddar teet mot oxidering sägs det göra att teet håller smaken längre. Nu är Si Cha från 2007 så åldring kan ändå ha haft en viss effekt på smaken, men när det gäller mörka oolonger så kan det ibland vara en positiv effekt, som mjukar upp och balanserar smaken.

Jag har bryggt Si Cha både med gaiwan (ca 1 dl) och i en lite större glaskanna (ca 3 dl). Det har varit populärt bland mina vänner. "Kan jag få det där karamell-teet" frågade en kompis sist hon var hemma hos mig.

Si Cha är en mjukt te som ifall det bryggs "western style" (mycket vatten, långa bryggningar) påminner starkt om ett Shui Xian-oolong från Wuyi-berget. Det är inte hårt eller bittert, men kanske heller inte så komplext. Ett trivsamt te som är snällt mot magen.

Bryggt i gaiwan med mycket blad och korta bryggningar får man däremot starkare caramel-artade toner, även om det inte är en dominerande smak. Hou De tycker att det är fruktigt men jag vet inte om jag håller med. Lite sötaktigt, lite; lite toner av varmt trä (jag associerar till en bastu).

Jag slutade brygga vid 5 gaiwan-bryggningar, som alla var i stort sett likvärdiga. Brygger jag fler bryggningar i framtiden så ger jag en rapport. Över lag så är priset (ca 300 kr/ hg) i det mastigaste laget för något som i stort sett skulle kunna ersättas med Shui Xian, men det är ett mycket gott te.

tisdag 2 september 2008

Te och tänder

Lovprisningar kring teets hälsoeffekter är inget jag brukar överskölja TeBloggen med. Det kan andra skriva om bättre än jag, och jag är skeptisk till många saker som påstås. Men i dessa tider av grönt te-yra och vitt te-snobberi kan folk behöva lite goda argument till att fortsätta dricka svart te.

Jag hos tandläkaren för ett par dagar sedan. Som vanligt hade mina tedrickarvanor gett lite beläggningar på tänderna och jag förväntade mig en åthutning av min tandläkare. Instället sa hon att det var bra att jag drack te. Hon förklarade vidare att det finns relativt mycket fluor i te, och som vi alla fick lära oss i grunskolan (ibland under plågsamma förhållanden) så skyddar fluor mot karies.

Och gissa vad? Svart te innehöll mest fluor, även om grönt te och andra sorter av Camellia Sinensis var nästan lika bra. Det finns alltså all anledning att dricka en kopp te efter maten (helst utan mjölk och socker). Eller till maten. Eller närsomhelst.