Terecension - Green Darjeeling

Jag var på besök hos min mor i Växjö och gick till den lokala tebutiken på jakt efter Hojicha, utan större förväntningar om att finns någon. Mycket riktigt hade de inte Hojicha, men eftersom min mor hade dåligt med te och det kliade i fingrarna efter att köpa något valde jag det första som fångade mitt intresse, vilket var Green Darjeeling för dryga 30 kr/hg.

Som trogna bloggbesökare vet har jag druckit nog med kinesiska och japanska gröna teer för att ha en viss känsla av hur de brukar smaka. Men indiskt grönt te? Namnet indkerar en smakmässig likhet med (svart) Darjeeling, vilket var min förhoppning eftersom jag är mycket förtjust i Darjeeling. Samtidigt ville jag inte ha för höga förhoppningar med tanke på att det var ett ganska billigt te från en ganska vanlig tebutik.

Min första observation var att det var lätt att överbrygga teet. Min andra observation var att det inte var dumt alls även när det var underbryggt. När jag lyckades få till en lagom stark bryggning tänkte jag "mums, det här är riktigt bra". Green Darjeeling har en mjuk, rund, sötaktig, blommig smak påminner lite om en blandning av ljus/grön oolong och svart Darjeeling. Den ligger väldigt långt från japanska gröna teer och är distiskt även från kinesiska gröna teer. Jag gissar att det är den indiska teplantan camellia assamica som har använts för att göra det här teet snarare än den kinesiska camellia camellia, och det borde ju ge ett visst utslag i smaken.

För priset tycker jag att Green Darjeeling var ett toppente, och jag kommer att försöka hitta mer när det tar slut, för att ha bland mitt stapelförråd av gröna teer.