En hyllning till tekannan

Det finns få saker som är lika trivsamma som en tekanna. De kommer i en uppsjö av storlekar, material och dekorationer, men när tekannan plockas fram så vet man att det är dags för en stunds trivsamt tedrickande i goda vänners lag.

De traditionella svenska tekannorna är de stora porslinskannorna; lämpliga för att brygga stora mängder te. En av mina favoriter är en blekrosa elefanttekanna som finns hos en bekant. Den är inte bara stor; pipen är dekorerad som en snabel och örat som en svans. Porslinskannor har fördelen att de inte suger åt sig smakämnen från teet, och därför spelar det ingen roll ifall man brygger en Earl Grey ena dagen och en Lapsang nästa. Porslinskannorna håller värmen måttligt bra, men de är lätta att få rena. Och med en tehuva hålls kannan gosig och varm längre.

En av de första lektionerna i tesnobbism jag fick var konceptet med bryggkanna och serveringskanna. Min vän berättade att man skulle få bättre te om man bryggde teet i en lerkanna och sedan hällde över det i en porslinskanna när man skulle servera teet.

Lerkannor är inte var svensks tekanna på samma sätt som porslinskannan är, men de flesta tebutiker har lerkannor och de går ofta att hitta på second hand-butiker för under en femtiolapp. Fördelen med lerkannor, som också är en nackdel, är att de lätt absorberar smaker och dofter. Kineserna har tagit det här med lerkannor till sitt hjärta och prisar Yixing-kannan som den bästa av tekannor. Leran från staden Yixing sägs ha särskilda absorberande och värmeisolerande egenskaper, där välanvända kannor förbättrar smaken på teet genom att tillföra lagrade smakämnen. Problemet med lerkannor är att man inte vill att smaken från sin starka Assamte ska gå in och förstöra smaken på sitt subtila gröna te nästa dag. Idealet är att ha en lerkanna för varje typ av te. Oj, tänker vi, det kommer ju ta upp enorm plats på kökshyllan. Men den kinesiska tekulturen har en annan lösning. Yixing-kannor är ofta små. Jag köpte två när jag var i Kina nyligen. Den ena, som jag beslutade för att ha till mörkt oolongte, rymmer ungefär 1.2 dl, den andra, för ljust oolongte, 1.3 dl. Små lerkannor är ganska billiga och tar inte upp mycket plats i köket. Dessutom passar de utmärkt för den kinesiska bryggmetoden gong fu, där man brygger och serverar teet flera gånger samtidigt som man ser till att tekannan hålls varm hela tiden. Jag kanske bara kan brygga 1 dl åt gången i min Yixing-kanna, men när jag har gjort fjärde bryggningen har jag ändå fått i mig 4 dl te.

Gong fu passar bäst för grönt te, vitt te och oolongte, eftersom de teerna passar att brygga flera gånger. Om man inte gillar smaken av diskmedel är det bäst att bara skölja ur lerkannan med varmt vatten.

Glaskannor är mer ovanliga men är trevliga både som serveringskannor där man kan se den vackra färgen på teet, och som bryggkannor för särskilt vackra teer. Glaskannor blir kalla ganska fort, och om glaset är av sämre kvalité bör man värma upp dem med lite medelvarmt vatten innan man häller i det heta tevattnet, för att förhindra att kannan spricker.

Som tillägg till de andra nämda materialen finns det metalltekannor. Engelskmännen har sina eleganta silverkannor och japanerna använder järnkannor. Järnkannorna är tyngre än många andra tekannor och ofta dyra, men håller värmen mycket länge. Silverkannor lämpar sig kanske bäst som serveringskannor vid en fin afternoon tea-bjudning.